Dagens låt: 747 med Kent. Underbart fin! <3
Min kropp är tydligen inte lika social som jag, eller åtminstone inte lika villig att träffa nya människor. För jag blir verkligen alltid sjuk efter något "event". Så segt ju! Skolan börjar och jag känner mig trött och lite krasslig. Men när jag sedan åker på Bacho cup ja då ska min kropp säga emot. För nu, i efterhand det klart, så har jag blivit förkyld. Visst är jag glad att jag inte blev sjuk under helgen och själva Bacho, men hur tråkigt är det inte att inte kunna träna? För att en liten ynka kroppsdel säger emot? Jag har svaret: väldigt tråkigt.
Bacho cup slutade ju lite oväntat också. Tove fick tio jordgetingstick och kanske ett ormbett och mådde jättedåligt när hon kommit i mål på sistasträckan i stafetten. Hon hade svårt att andads och det stack i hennes ben. Jag blev alldeles tagen, det kändes så konstigt och ovanligt att se Tove så skakad och ledsen. Jag blev verkligen tårögd när hon grät och när jag senare fick en kram av Klara kunde jag inte låta bli att gråta. Även om det kanske inte var det farligaste som kunde hända, var det sjukligt obehagligt.
Man tänker liksom inte på att sånt kan hända när man orienterar. På DM-stafetten förra året fick jag mina första getinstick någonsin, fyra stycken på benen efter att jag och några löpare innan mig trampat i ett jordgetingbo. Inte så värst mysigt.
Om något skunde hända liksom, då får man bara vänta på nästa löpare som förhoppningsvis kommer. Söndagens händelser fick mig att haja till lite, men det lär ju inte hindra mig från att springa ut i skogarna igen i helgen. Det enda som hindrar mig i sådana fall är väl min hals? Och om den ska vara dum, tänker jag ställa den i skamvrån!
Slutligen: grattis i efterskott till mina kära systrar; Anna och Ellen fyllde 18 igår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar