Som ett litet barn

jag och min första bästa vän Maja.

På grund av snön var många skolor i lilla Skövde stängda och då fick Vasaskolan 150 elever extra. Visst blir det lite trångt och sånt i matsalen (alla skolor lyckas bygga så små matsalar som är möjligt) men jösses vad söta och roliga de små barnen är! För en gångs skull är det liv på vår vanligtvis ganska öde skolgård och en del "stora" barn -a.k.a nior/åttor- spelade fotboll med småttingarna. De går i led när de ska någonstans och tvättar händerna före och efter maten. Helt bekymmerslösa, modiga och glada. Jag fick ålderskris när jag insåg att jag aldrig mer kommer vara liten och söt. Det känns faktiskt helt hemskt när jag tänker på det. Jag blir bara äldre och äldre, fulare och fulare, tråkigare och tråkigare. Detta kan låta ganska hemskt från en trettonåring, men jag känner mig gammal och vill inte alls fylla fjorton! Det blir bara mer press i skolan, mer ansvar och så vidare. Därför har jag bestämt mig för att ta vara på varenda barnsligt tillfälle jag får. Det är otroligt moget att våga vara barnslig!

Ingen vanlig måndag!

Jag var ovanligt pigg när jag vaknade imorses och mitt glada humor har fortsatt sedan dess. När jag kom till skolan möttes jag av glada ansikten och jag fortsatte vara glad fastän jag såg de mer irriterande personerna i vår klass. När vår No-lärare inte dök upp till vår första lektion blev jag bara ännu lyckligare. Då fick vi alltså cirka tre timmars håltimme! Jag och min vän Ellen åkte hem till henne och nu sitter vi vid datorn (sicken skräll?) och är inne på irc och Sh. Sedan så äter vi på söta små geléhallon också, mumsmums! Att vi måste återvända till skolan är ett litet minus, men man kan inte få allt här i världen. Så nu känner jag mig sådär härligt nördig och väldigt glad. Jag måste säga ett stort tack till Ellen: du är helt underbar!

I väntans tider...

Hemma igen, men inte från det jag trodde att det skulle bli!

nejnej, istället för att åka till Norge på Onsdag fick jag ett mycket lockande erbjudande att följamed Elin, Kolbrun och Emilia och självklart tackade jag ja! Så då åkte jag upp till Lindvallen och där var jag ända fram tills idag, då vi for hem igen. Vi reste med en trevlig liten minibuss och stugan var supermysig :). Det blev många fall och krockar, och när man lade sig på kvällarna var det med ömma armar och ben! Nu är tyvärr äventyret över för den här gången och imorgon börjar allvaret igen. Två prov och två inlämningar, låter lockande? nej. Jag skulle inte tacka nej till en till veckas ledighet om någon frågade mig. Så nu får jag istället börja längta till Påsklovet. Fast jag ska inte klaga, lovet har känts ganska långt och jag har hunnit med mycket. Gå på bio med Alicia, och fått en mysig dag på stan tillsammans med henne. Åkt skidor, badat, bastat och vilat. Som sagt, jag ska inte klaga! Det är ganska härligt med ett vitt Sverige ändå.

Fast nu kan snön ta och smälta tycker jag. Jag vill ha vår med snygga, lätta skor och en prasseljacka och jag kan cykla till skolan, njuta av vårvädret och springa orientering. Det finns nog ingenting jag längtar så mycket efter som att krama om mina kompisar igen, springa runt i en solig skog och leta efter orange-vita skärmar. Helt underbart är vad det är. Jag blir helt bubblig när jag tänker på konfermationslägret jag ska på i sommar. En månad med galna orienterare och träning!

Sportlovet som aldrig tidigare skådats.

Sportlov ännu en gång men detta blir lite annorlundare än de andra som jag varit med om i mitt ganksa korta liv. Jag och min familj brukar åka till Funäsdalen och Hammrafjället men då vi var utomlands på jullovet gör vi inte det i år. Ganska tur för mig kanske, lärarna jag har verkar inte förstå att lov betyder vila, ingen skola. Vad är meningen med att ge oss två prov efter lovet och två inlämningar? Usch, usch, usch fy skäms! Nåja, språkprov har jag ganska lätt för, och svenskan är redan gjord (skriva en saga, oj så svårt! :p). Men så kommer man till Biologi-boken jag ska skriva. Yay. Inte direkt. Första kapitlet om blodet/andningen/blodsjukdomar/celler ska vara klart på torsdagen efter lovet och jag hade knappt börjat innan igår. Så jag har lite att göra, kan man säga. Men trots det så ska jag nog hinna med att gå på bio med Alicia och kanske bada på äventyrsbadet med Ellen. Men på onsdag ska vi åka upp till min moster i Oslo för att åka skidor, både utför och nerför, så helt lugnt får jag inte. Tyvärr.

Idag så fick jag vakna ganska tidigt ändå, trots det ovanstående faktumet, för att först åka till Hentorp för en gudstjänst. Den var ganska mysig, även om jag blev lite ledsen då jag tänkte på min farfar, vars begravning var just i början av juni förra året. Fast jag tog inte nattvard, hu så hemskt! Men tände ett minnesljus. Jag är inte direkt troende, men ska konfirmera mig i sommar så nu har jag skrapat ihop min 5 gudstjänst av 10. Heja mig! Sedan fick jag gå den ganska långa vägen till Arenan, det var väldigt kallt så det kändes nog längre, men när jag väl var där möttes jag av glada vänner i handbollslaget och en del kramar fick jag också! Det är så mysigt :) Lag 1 förlorade men efteråt hade vi det trevligt ändå. På vägen hem åkte jag och pappa till biblioteket (som hade envisats med att vara stängt förra gången jag var där) och nu har jag läst ut mina två första manga, som heter Love Hina. Känner mig ganska duktig då faktiskt ;) Kommer förmodligen känna mig ännu duktigare när jag skrivit klart No:n, och sedan bakat scones till min familj, så det är bäst att jag sätter igång.

Nån skulle väl kunna kasta ut dem?

Strålande blå himmel över vår vackra gata även idag, men jag bli ändå tvungen till att stanna inomhus, med en förkylning som inte vill släppa taget. Det känns segt, speciellt efter att jag lovat mig själv med att inte sitta vid datorn idag (det funkar ju bra *host*). I alla fall så ska jag inte sitta hela dagen.

Jag hade planerat att åka till skolan idag, men när jag vaknade var hals-monstren där igen och näsan kändes som ett igentäppt sugrör. Yay. Så jag fick lov att stanna i sängen någon timma till, innan jag pallrade mig upp och åt ett par goda Äntligen-mackor med Nutella på, och ett glas mjöl till, mums! Efter yttertligare läsning i boken jag läser just nu -Harry Potter and the chamber of secrets- så kom det välbekanta kliandet i fingrarna tillbaka, något som tyder på att de vill skriva, och gärna mycket. Så därför beslöt jag mig för att skriva det här inlägget, och snart ska jag även se på Avatar. Ibland blir jag väldigt glad för att Monki tvingade mig att se det där första avsnittet och nu är jag som fast! Men jag lider inte, det är ju helbra och superskoj. :) Fast efter ett avsnitt får det nog vara bra, och sedan får jag väl försöka välja ut någon film att se på - vi har ju aldrig några bra- och efter det: fördriva resten av dagens timmar på något sätt. Jag vill verkligen att någon liten vit blodkropp skulle kunna ta mod till sig, trotsa de andra fegisarna, och kasta ut bacillerna ur min kropp!

Vänner är det bästa man har

Vänner är egentligen ett ganska konstigt begrepp, i alla fall för mig.



De jag träffar varje dag i skolan, hälsar på, pratar med (inte överdrivet mycket) och bara känner på ytan är kompisar. Jag stör mig på dem, i alla fall en del, och tja, i vissa fall tycker jag inte ens särskilt mycket om dem. Men det är ju kompisar. Vänner, det är sådana man kan prata om allt med, bråka med och sedan skratta åt hur fåniga man var, och defenetivt ha roligt med. Som tur är, så har jag väldigt många sådana. Även om jag bara träffat en del en gång, i verkliga livet. Som Malin, Leia och Amanda, de är jättesnälla, påhittiga och roliga, och vi har nästan alltid något att prata om. Men om någon frågar om hur man känner dem så är det lite otroligt, via inernet. Men det är sant! Vi lärde känna varandra via en Harry Potter-hemsida och efter ett halvår träffades vi hemma hos mig, sov över, och nu känns det mer på riktigt! Sånt är helt otroligt :D



Sedan har jag barndomsvänner, som känner mig utan och innantill och de är förstås underbara. Jag klarar mig inte utan dem, och de hjälper mig när jag behöver det.

Så därför är jag otroligt glad över att begreppet vänner finns.

Hemma och sjuk, men jag lider inte!

Glass!

Idag är ännu en dag som jag måste tillbringa hemma, ensam (eller ja, inte så ensam då min mamma är för hon jobbar kväll) men ändå. Jag har inte varit i skolan sedan i fredags och saknar den rätt rejält. Fast å andra sidan har jag mycket jag kan fördriva tiden med här hemma också. Som till exempel läsa ut Harry Potter and the chamber of secrets, se på Avatar-the last airbender, och se på de gamla Disney-filmerna vi har uppradade i vardagsrummet. Jag väljer att äta glass och skapa en blogg. Plus att vara inne på SH, såklart, fast det är något jag mera ser som naturligt, till skillnad från Kaktus Citron-sorbet till frukost. Men jag är inte hungrig och sedan så lindrar glassen i min uppsvullna hals. Sedan så har jag fått en ny favoritsmak på glass, en bland många visserligen, men ändå!
De närmsta minutrarna ska jag tillbringa med att spela HP-quiz tillsammans med Monki/Malin, min goda vän på SH. Egentligen borde jag nog inte säga så, men det är superskönt att hon också är sjuk!

Man ska ju alltid försöka

Jag har gjort ett försök innan till att blogga, men det gick inget vidare då jag bara skrev ett inlägg innan jag gav upp. Men när det nu annonseras på SH om att blogga, så kände jag: varför inte? Jag gillar ju att skriva, och ibland behöver jag bara skriva av mig. Så då kanske en blogg skulle kunna vara ett bra medel, för det är så segt att skriva förhand! Usch usch. Nåja, i alla fall så får jag väl vara nöjd med första inlägget kan man tycka. Man kan ju alltid försöka skriva ett till.