hejdå, adjö, god kväll.

hejdå. Ni hittar mig här:

stinasomflina.blogg.se

det här är slutet på vår film

min kropp mår inte bra, för den klarar tydligen inte av att träffa människor.

And the dreams that you dare to dream

Really do come true

Musik non stop till slut

I helgen var jag med världens bästa människor, orienterare! Mest från konfa 2010 slöta såklart.

Daladubbeln var verkligen superkul, men nu är jag trött och börjar bli sjuk, men lätt att det var värt det. Min kamera var inte laddad så jag fick inga bilder typ, men istället kommer några för en fotorunda för ngn vecka sedan.

Som ni lekte när ni var små

skuggan av ett äldre jag i bakgrunden.

Helt random bara för att alla veckans dagar, förutom helgen, är tråkiga.

Imorgon åker jag till Falun och springer Daladubbeln, det blir toppen! *tummen upp*

Kära gud i himlen, gör så att det blir höstlov nu så är du supersöt.

Lalalala *paus i pluggandet*

Spanskaprov imorgon och No på fredag. Vill verkligenverkligen lyckas i No:n -spanskan med såklart- men verkligen No:n.

Men när jag är klar med de där proven, då är det en hel vecka till nästa och jag kan förhoppningsvis slappna av på 25-manna som är i helgen.
Jag springer sträcka 23 i stafetten och på individuellatävlingen startar jag typ bland de femton sista. Av 120 någonting. Men jag bryr mig inte spec, längtar bara efter att slippa vara hemma och känna sig tvingad att plugga!

Helgen efter är det -äntligen- DALADUBBElN. Det kommer bli awesome, och jag längtar verkligen, har inte träffat de flesta underbara människorna sen O-ringen typ! Och om jag träffat dem, är det i bara någon timme på en tävling.

Ge mig höstlov. Snälla?

Det enda som räddar mig nu är Emelie Anderssons undebara spellistor på spotify. Du är guld värd tjejen.

Kan jag resa mig ur sängen, göra vad jag vill

rubriken är ett urdrag ur låten Rövarkungens Ö med Nationalteatern.

Den lilla raden känns så himla omöjlig just nu. Jag nästan kvävs av alla läxor och allting man måste göra för att hänga med. Vara där i matteboken, skrivit de kapitlen till Boken om mig i svenskan, kunna de glosorna och grammatiken i engelskan, tyskan och spanskan. Förstå allt i NO:n, hänga med i SO:n och alla andra tusentals ämnen. Samtidigt som jag ska ha träningar som jag inte vill missa och vänner som jag vill umgås med. Men jag har inte varit med någon kompis sen skolan började, vilket var den 25:e augusti, och idag är det den 29:e september.
Följande veckor består av prov...ända tills vi äntligen får höstlov! Från och med imorgon har jag fem/sex olika prov de närmsta veckorna som jag ska plugga till...och då har jag också vanliga läxor. School is a bitch.

Jag vill ha sommarlov. Nu. Och just nu gör jag något jag inte borde...ska egentligen öva engelskaglosor inför provet imorgon. Det är bara att hålla tummarna.

Mästerkatten Albus

Laget vi spelade med på Västgöta.

vi har skaffat katt. En mysig och söt sådan, vid namn Mästerkatten (i stövlarna) Albus. Tilltalsnamnet är visserligen Albus.

och jag var på västgöta i handboll. Stört kul! Träffa massa nya, snälla människor och det var handboll i åtta timmar. Otroligt kul! :D

We will fly so high

plats: Ålleberg.

foto: jag

Var 20:e svensk som röstade är rasist. Skäms på Sverige!

Tjabba, tjena, hallå!

Namn: Stina Larsson

född: 1996

ort: i huset bredvid min grannes, Skövde, Sverige, Norden, Europa, jorden, världen, universum.

tillfälligt hälsotillstånd: bra, men otroligt trött. Jag förstår inte varför helgen bara måste ha två dagar! Det är alldeles för lite. Man hinner inte göra något kul, eller avslappnade, som att sova. Måndag eller fredag borde också bli helg...gärna måndagar.

Senaste händelserna i mitt liv: mat med familjen, diskussion om den kommande katten i huset, sitta vid datorn och göra ingenting samtidigt som jag ignorerar mina läxor jag borde ta itu med.

Innan det: handbollsmatch i Nossebro (av alla ställen? Har de ens så många invånare som behövs?) och vi förlorade med 18-16. Mindre bra. Men det var roligt i alla fall, och mina nya handbollsskor är underbara!

Dagen innan det: skaraborgsstafett i Gudhem, mitt lag kom 9:a av 23 eller något, i den öppna klassen (och typ enda klassen). Två guld till IF Hagen, i öppna och HD12. Grattis till oss!

Lite senare den dagen: stan med mamma och köpa träningsoverallsbyxor och en klänning, Städa badrummet, läsa, jobba lite matte, senare blev det att se film, den här gången 27 dresses. Mysig film det där.

För tillfället: skriver inlägg, lyssnar på Moneybrother/Shout Out Louds/Depeche Mode och ska faktiskt börja jobba med veckans läxor.

och så en bild för att sätta guldkant på vardagen.

Ja, vad ska det bli av mig?

Jag gjorde bort mig idag. Dumt. Klumpigt. Shit.

boken om timing skulle jag inte ha något emot att läsa...

Jag har rätt, jag har rätt, du har fel!

Det är inte smart att skjuta upp sina läxor. Det har jag lärt mig och nu ska jag aldrig mer -om det inte händer något superviktigt, typ match eller tävling- ignorera den växande läxhögen. För ikväll har jag suttit med matte, No, hemkunskap och svenska....och övat glosor på spanska och tyska. Jag har tur som inte har någon krävande engelskaläxa den här veckan i alla fall, bara några oregelbundna verb. Egentligen är ju skolan ganska rolig, men inte när man måste göra massa sånt här. Då blir det plötsligt jobbigt. Känner mig faktiskt lite överambitiös som valde C-språk, men jag får hoppas att jag tjänar på det senare eller något.

Nu äntligen får jag göra något jag tycker om, vara inne på SH, min favorithemsida för harry potter-galningar som mig. Fast det blir ingen längre stund, eftersom jag måste sova för att inte vara en levande död imorgon.

jag lever på hoppet.

Ingen kan laga en trasig hand

jag har hört att ett skratt förlänger livet.
Nu har jag äntligen förstått varför alla skrattar åt mig!

Nej, ärligt. Jag slog huvudet i en bildörr idag. Det var galet roligt.

Hur tänker du nu? Hallå är det nån där?

11 September.

Brinn pengar brinn.

Jag lovar du betyder någonting.

Gråter du? Du smakar salt.

hej, du är söt. Visste du det?

And the history books forgot about us

tre bilder från sommaren, jag är sjuk och har inte mycket att göra

Inget man tänker på...

Dagens låt: 747 med Kent. Underbart fin! <3

Min kropp är tydligen inte lika social som jag, eller åtminstone inte lika villig att träffa nya människor. För jag blir verkligen alltid sjuk efter något "event". Så segt ju! Skolan börjar och jag känner mig trött och lite krasslig. Men när jag sedan åker på Bacho cup ja då ska min kropp säga emot. För nu, i efterhand det klart, så har jag blivit förkyld. Visst är jag glad att jag inte blev sjuk under helgen och själva Bacho, men hur tråkigt är det inte att inte kunna träna? För att en liten ynka kroppsdel säger emot? Jag har svaret: väldigt tråkigt.

Bacho cup slutade ju lite oväntat också. Tove fick tio jordgetingstick och kanske ett ormbett och mådde jättedåligt när hon kommit i mål på sistasträckan i stafetten. Hon hade svårt att andads och det stack i hennes ben. Jag blev alldeles tagen, det kändes så konstigt och ovanligt att se Tove så skakad och ledsen. Jag blev verkligen tårögd när hon grät och när jag senare fick en kram av Klara kunde jag inte låta bli att gråta. Även om det kanske inte var det farligaste som kunde hända, var det sjukligt obehagligt.

Man tänker liksom inte på att sånt kan hända när man orienterar. På DM-stafetten förra året fick jag mina första getinstick någonsin, fyra stycken på benen efter att jag och några löpare innan mig trampat i ett jordgetingbo. Inte så värst mysigt.

Om något skunde hända liksom, då får man bara vänta på nästa löpare som förhoppningsvis kommer. Söndagens händelser fick mig att haja till lite, men det lär ju inte hindra mig från att springa ut i skogarna igen i helgen. Det enda som hindrar mig i sådana fall är väl min hals? Och om den ska vara dum, tänker jag ställa den i skamvrån!

Slutligen: grattis i efterskott till mina kära systrar; Anna och Ellen fyllde 18 igår!

Skolan har börjat.

Första dagen bestod av två riktiga lektioner, först musik och sedan mitt elevens val, nämligen tyska. Sistnämnda lektionen var faktiskt rolig och då vi bara är elva stycken i den klassen känns det som om det kan bli lektioner man ser fram emot.

Torsdagen var mycket värre. För det första blev jag tvungen att gå upp redan klockan kvart i sju, bara det är ju en bedrift. Lektionerna var ju inte speciellt svåra, eftersom alla sju gick ut på att lyssna på läraren som maler på om betygkriterierna för ett G, VG, och MVG. Blev lite segt och i slutet av dagen blev lärarens pratande bara som ett lågt mumlande medan jag befann mig i någon mysig dvala i dagdrömmarnas rike. Drömmarna handlade mest om sommaren som gott, så det blev väl mest någon repris av händelser från konfalägret.

Men ärligt talat skulle jag hellre gå till skolan än vara hemma, som jag är idag. Har ont i halsen och är supertrött....något som inte är speciellt roligt. Men, det blir nog att se någon film idag, och

hoppas på att jag blir frisk och kan springa någon tävling i helgen.

Clara, jag & Annie

Last day in freedom

Sista dagen innan skolan börjar igen.

Jag kommer tillbringa den med mina bästa vänner, Michaela & Erik. Vi har gått i samma klass sen ettan och även om vi tre inte började umgås som mest förrän i trean är det helt galet att vi fortfarande står ut med varandra, men jag klagar inte, för de är så fina och snälla att det finns inte.

Jag sitter som bäst vid min dator och tänker tillbaka på sommaren som varit, den helt klart bästa i mitt liv hittills.

Den sjätte juni åker jag iväg på konfirmationsläger i Slöta tillsammans med 30 andra orienterare från Västergötland. Innan kände jag kanske tio stycken bra, kunde namnet på tjugo stycken totalt. Resterade tio var främmande för mig. Men inget större problem, redan första kvällen kunde jag allas namn och de fyra veckorna vi tillbringade tillsammans är de lyckligaste i mitt liv. Än sen om killarna väckte oss och kastade sina underkläder på alla tjejer? Och att ledarna hotade med disken jämnt och ständigt? Våra bus gjorde det värt att ta en extra disk. All orienteringsträning, roliga debatter på konfaläsningen och de mysiga andakterna. Sista kvällen innan den stora konfirmationsdagen grät jag floder. Jag ville verkligen inte lämna Slöta och allting på lägret. Om jag skulle få ett erbjudande om att åka tillbaka till lägret igen skulle mitt svar definitivt vara ja.

Den 2 juli är jag hemkommen från kyrkan och dödstrött. Det var så otroligt nervöst att prata inför så många människor, sjunga solo någon rad (som jag gjorde) och när jag äntligen fick ta det lugnt blev jag otroligt trött. Men ändå min konfirmationsdag blev verkligen något att minnas.

Bara tre dagar efter min hemkomst tar jag tåget upp till Siljansnäs där Amanda bor, och träffar vårat Harry Potter-tokiga sällskap SEMLA. Sena nätter, strandsatta på en ö på grund av några galna svanar och otroligt mycket skratt, speciellt sista kvällen. Det var otroligt roligt, och även om vi vände på dygnet något extremt fnissar jag lite när jag tänker på det.

Två veckors "ledighet" följde och jag sov så länge jag bara kunde, tränade lite och var mest med Michaela och Erik. Vi badade, spelade sällskapsspel, kortspel och lite fotboll. Kommer inte ihåg exakta detaljer mer än att vi hade väldigt roligt. Som alltid.

Vecka 30 bar det av till Örebro och 2010:s upplaga av O-ringen. Jag möts av springande konfavänner och ler bara jag ser dem. Men det dröjde ett tag innan jag kunde prata med dem, då jag och min familj skulle sätta upp förtältet. Först råkade vi ställa husvagnen på fel plats och fick ändra. Men, det blev rätt lyckat ändå. De följande dagarna öser regnet ner, men jag har lika roligt för det. Vem bryr sig om lite regn? Det har ingen dött av! Förutom i naturkatastrofer men de skulle knappast drabba Örebro. En väldigt rolig fotbollsmatch med Sverige (mest Västergötland) mot Norge kommer jag knappast glömma. Sverige vann! Men norskarna sa att det var tvärtom...men, aja. Jag, Klara, Tove, Clara, Linnea B och Erik skulle samla ihop några fler svenskar att spela mot norskarna dagen efter men vi hann inte få ihop några innan det började regna och norskarna drog sig ur. Istället började vi prata med helt random personer, som visade sig vara några snälla typer från skåne. Vi var med dem lite dagen efter, och hade minst sagt roligt. Efter femte etappen slutade jag totalt 41:a och var nöjd med min insats, trots lite bommar under dagarna. Men vi åkte inte hem förrän efter sjätte etappen, såklart!

En vecka ledigt, sen var det ungdomens 10mila. Mitt lag blev 49 till slut och det var, som alltid när det gäller orientering, roligt! Efter målgången på lördag morgon packade vi om i en minibuss och åkte till Trondheim, Norge. Tillsammans med ett resesällskap på elva personer begav vi oss till orienterings-VM för att stötta IF Hagens Helena Jansson. Och de andra svenskarna såklart. Hela resan var otroligt rolig och spännande, ibland mådde man illa inne på arenan och skrek sig hes för att svenskarna skulle bli peppade. Galet. Men otroligt roligt.

Och nu, efter ännu en vecka som inget speciellt hänt är jag där jag är. Innan skolstarten, sittandes i mitt gröna rum och lyssnar på musik medan jag väntar på att Michaela ska bli klar så vi kan hitta på något med Erik, förmodligen hemma hos den senast nämnde. Men imorgon tar jag ettans buss in till stan och min skola. Toppen. Inte. Känner inte alls för att träffa min klass, och börja skolan igen. Jag brukar faktiskt längta lite till skolstarten, men inte i år. Men det är bara att bita ihop och stå ut. Det som inte dödar härdar, är det inte så man säger?

Tillägnat Sofia Sjögren!

Jag blev så glad efter att Sofia Sjögren sagt att hon gillade min blogg, att jag kände för att skriva lite...så well.

Klubbmästerskapet gick bra, förutom att jag inte kände mig speciellt springtaggad...men jag vann! Och det var ju bra, eftersom jag är äldst av de i min klubb som springer D14. Så det var ganska bra antar jag.

Igår så var jag med Michaela och Erik, och gissa vad vi gjorde? Vi spelade RISK, och sjöng singstar. Eller jag övertalade dem att sjunga och Erik satt och fyllde bara i

bubblorna. Men det var roligt ändå! Och jag och Michaela förlorade som vanligt i RISK. Menmen.

Igår var jag också på min första handbollsträning sen i mitten av Maj någon gång och det gick faktiskt ganska bra! Det var inte så jobbig träning, och förutom att jag var ringrostig och lite feg så fungerade det oväntat bra. Men det känns idag att jag inte tränat "handbollsmusklerna" på länge, har väldig tränignsvärk i högra armen och axeln.

Min fredag har varit ganska långsam, sov till tio och gick upp elva. Sen var jag inne i stan lite och har läst mest nu på eftermiddagen. Nuvarande bok är Fatta Eld av Suzanne Collins, sjukt bra bok det där!

Nu är det dags att tagga inför morgondagens tävling i Mullsjö, och extra godnatt till supersöta Sofia Sjögren! :)

Duktiga jag!

En vecka kvar tills allvaret börjar, dvs skolan, och jag börjat åttan. Känns inte så roligt. Men jag är i alla fall glad att jag inte börjar idag! Som många andra gör... (undra varför det sägs att skadeglädje är den enda sanna glädjen?)

Hur som helst så ställde jag klockan på tio men vaknade redan vid åtta, mindre kul. Hur som helst så var jag en duktig liten tjej för jag städade mitt rum idag! Det behövdes för jag minns inte riktigt när senaste gången var. Men min duktiga sida slutade inte där, jag städade även vårt lilla vardagsrum på ovanvåningen, plockade lite i köket och hängde upp tvätten! Well, jag hade nog inte gjort det om jag inte hade blivit bedd om det men ändå. Dagens nästa stora händelse är nog att min kära syster Anna klippt sig (något hon tjatat om ett tag) och det blev faktiskt ganska bra, måste jag tillägga.

Ikväll så är det klubbmästerskap i orienteringen och imorgon blir det lite M.E.S förhoppningsvis, det lär nog bli nice!

I am the wilderness locked in a cage

I am a growing force you kept in place

I am a tree reaching for the sun please don't hold me down

Please don't hold me down

-Release Me av Oh Laura.

bara för att jag inte har något vettigt att göra...

känner mig otroligt...pigg och glad idag. Inte.



Vaknade efter att ha sovit åtta timmar och undrar om det inte är dags för kvällsmat snart. Sen inser jag att det faktiskt är morgon, och att jag somnat med kläderna på, linserna fortfarande i och utan att ha varken ätit eller borstat tänderna. Lyckat!



Resten av dagen har jag gjort...ingenting. Eller jo, hängt på facebook, sh och packat upp efter Trondheim-resan. Känner mig väldigt duktig faktiskt. Fick lite panik förut så jag väntar faktiskt på att en fluffig och god sockerkaka ska bli klar i ugnen. Bakade den till lite musik alá Kent, och det fick mig på bättre humör. Har inte lyssnat på Tillbaka till samtidgen -skivan på jättelänge!



Iaf så är denna textraden otroligt fin och så stämmer den, hur många brukar inte gå ner och se på sina fötter? :



Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick mot marken,
mot den svarta rymden ovanför molnen

Sommaren 2010.

Sommaren 2010 har varit den absolut bästa hittills.

*Konfaläger = helt klart bäst i världen

*SEMLA-irl = sjukt galet

*O-ringen = underbart roligt

*Michaela, Erik, jag (MES) = varje sommar, lika roligt

*Trondheim = otroligt spännande!

Har nog aldrig, någonsin haft så roligt. Skulle göra vad som helst för att köra sommaren i repris!

Som ett litet barn

jag och min första bästa vän Maja.

På grund av snön var många skolor i lilla Skövde stängda och då fick Vasaskolan 150 elever extra. Visst blir det lite trångt och sånt i matsalen (alla skolor lyckas bygga så små matsalar som är möjligt) men jösses vad söta och roliga de små barnen är! För en gångs skull är det liv på vår vanligtvis ganska öde skolgård och en del "stora" barn -a.k.a nior/åttor- spelade fotboll med småttingarna. De går i led när de ska någonstans och tvättar händerna före och efter maten. Helt bekymmerslösa, modiga och glada. Jag fick ålderskris när jag insåg att jag aldrig mer kommer vara liten och söt. Det känns faktiskt helt hemskt när jag tänker på det. Jag blir bara äldre och äldre, fulare och fulare, tråkigare och tråkigare. Detta kan låta ganska hemskt från en trettonåring, men jag känner mig gammal och vill inte alls fylla fjorton! Det blir bara mer press i skolan, mer ansvar och så vidare. Därför har jag bestämt mig för att ta vara på varenda barnsligt tillfälle jag får. Det är otroligt moget att våga vara barnslig!

Ingen vanlig måndag!

Jag var ovanligt pigg när jag vaknade imorses och mitt glada humor har fortsatt sedan dess. När jag kom till skolan möttes jag av glada ansikten och jag fortsatte vara glad fastän jag såg de mer irriterande personerna i vår klass. När vår No-lärare inte dök upp till vår första lektion blev jag bara ännu lyckligare. Då fick vi alltså cirka tre timmars håltimme! Jag och min vän Ellen åkte hem till henne och nu sitter vi vid datorn (sicken skräll?) och är inne på irc och Sh. Sedan så äter vi på söta små geléhallon också, mumsmums! Att vi måste återvända till skolan är ett litet minus, men man kan inte få allt här i världen. Så nu känner jag mig sådär härligt nördig och väldigt glad. Jag måste säga ett stort tack till Ellen: du är helt underbar!

I väntans tider...

Hemma igen, men inte från det jag trodde att det skulle bli!

nejnej, istället för att åka till Norge på Onsdag fick jag ett mycket lockande erbjudande att följamed Elin, Kolbrun och Emilia och självklart tackade jag ja! Så då åkte jag upp till Lindvallen och där var jag ända fram tills idag, då vi for hem igen. Vi reste med en trevlig liten minibuss och stugan var supermysig :). Det blev många fall och krockar, och när man lade sig på kvällarna var det med ömma armar och ben! Nu är tyvärr äventyret över för den här gången och imorgon börjar allvaret igen. Två prov och två inlämningar, låter lockande? nej. Jag skulle inte tacka nej till en till veckas ledighet om någon frågade mig. Så nu får jag istället börja längta till Påsklovet. Fast jag ska inte klaga, lovet har känts ganska långt och jag har hunnit med mycket. Gå på bio med Alicia, och fått en mysig dag på stan tillsammans med henne. Åkt skidor, badat, bastat och vilat. Som sagt, jag ska inte klaga! Det är ganska härligt med ett vitt Sverige ändå.

Fast nu kan snön ta och smälta tycker jag. Jag vill ha vår med snygga, lätta skor och en prasseljacka och jag kan cykla till skolan, njuta av vårvädret och springa orientering. Det finns nog ingenting jag längtar så mycket efter som att krama om mina kompisar igen, springa runt i en solig skog och leta efter orange-vita skärmar. Helt underbart är vad det är. Jag blir helt bubblig när jag tänker på konfermationslägret jag ska på i sommar. En månad med galna orienterare och träning!

Sportlovet som aldrig tidigare skådats.

Sportlov ännu en gång men detta blir lite annorlundare än de andra som jag varit med om i mitt ganksa korta liv. Jag och min familj brukar åka till Funäsdalen och Hammrafjället men då vi var utomlands på jullovet gör vi inte det i år. Ganska tur för mig kanske, lärarna jag har verkar inte förstå att lov betyder vila, ingen skola. Vad är meningen med att ge oss två prov efter lovet och två inlämningar? Usch, usch, usch fy skäms! Nåja, språkprov har jag ganska lätt för, och svenskan är redan gjord (skriva en saga, oj så svårt! :p). Men så kommer man till Biologi-boken jag ska skriva. Yay. Inte direkt. Första kapitlet om blodet/andningen/blodsjukdomar/celler ska vara klart på torsdagen efter lovet och jag hade knappt börjat innan igår. Så jag har lite att göra, kan man säga. Men trots det så ska jag nog hinna med att gå på bio med Alicia och kanske bada på äventyrsbadet med Ellen. Men på onsdag ska vi åka upp till min moster i Oslo för att åka skidor, både utför och nerför, så helt lugnt får jag inte. Tyvärr.

Idag så fick jag vakna ganska tidigt ändå, trots det ovanstående faktumet, för att först åka till Hentorp för en gudstjänst. Den var ganska mysig, även om jag blev lite ledsen då jag tänkte på min farfar, vars begravning var just i början av juni förra året. Fast jag tog inte nattvard, hu så hemskt! Men tände ett minnesljus. Jag är inte direkt troende, men ska konfirmera mig i sommar så nu har jag skrapat ihop min 5 gudstjänst av 10. Heja mig! Sedan fick jag gå den ganska långa vägen till Arenan, det var väldigt kallt så det kändes nog längre, men när jag väl var där möttes jag av glada vänner i handbollslaget och en del kramar fick jag också! Det är så mysigt :) Lag 1 förlorade men efteråt hade vi det trevligt ändå. På vägen hem åkte jag och pappa till biblioteket (som hade envisats med att vara stängt förra gången jag var där) och nu har jag läst ut mina två första manga, som heter Love Hina. Känner mig ganska duktig då faktiskt ;) Kommer förmodligen känna mig ännu duktigare när jag skrivit klart No:n, och sedan bakat scones till min familj, så det är bäst att jag sätter igång.

Nån skulle väl kunna kasta ut dem?

Strålande blå himmel över vår vackra gata även idag, men jag bli ändå tvungen till att stanna inomhus, med en förkylning som inte vill släppa taget. Det känns segt, speciellt efter att jag lovat mig själv med att inte sitta vid datorn idag (det funkar ju bra *host*). I alla fall så ska jag inte sitta hela dagen.

Jag hade planerat att åka till skolan idag, men när jag vaknade var hals-monstren där igen och näsan kändes som ett igentäppt sugrör. Yay. Så jag fick lov att stanna i sängen någon timma till, innan jag pallrade mig upp och åt ett par goda Äntligen-mackor med Nutella på, och ett glas mjöl till, mums! Efter yttertligare läsning i boken jag läser just nu -Harry Potter and the chamber of secrets- så kom det välbekanta kliandet i fingrarna tillbaka, något som tyder på att de vill skriva, och gärna mycket. Så därför beslöt jag mig för att skriva det här inlägget, och snart ska jag även se på Avatar. Ibland blir jag väldigt glad för att Monki tvingade mig att se det där första avsnittet och nu är jag som fast! Men jag lider inte, det är ju helbra och superskoj. :) Fast efter ett avsnitt får det nog vara bra, och sedan får jag väl försöka välja ut någon film att se på - vi har ju aldrig några bra- och efter det: fördriva resten av dagens timmar på något sätt. Jag vill verkligen att någon liten vit blodkropp skulle kunna ta mod till sig, trotsa de andra fegisarna, och kasta ut bacillerna ur min kropp!

Vänner är det bästa man har

Vänner är egentligen ett ganska konstigt begrepp, i alla fall för mig.



De jag träffar varje dag i skolan, hälsar på, pratar med (inte överdrivet mycket) och bara känner på ytan är kompisar. Jag stör mig på dem, i alla fall en del, och tja, i vissa fall tycker jag inte ens särskilt mycket om dem. Men det är ju kompisar. Vänner, det är sådana man kan prata om allt med, bråka med och sedan skratta åt hur fåniga man var, och defenetivt ha roligt med. Som tur är, så har jag väldigt många sådana. Även om jag bara träffat en del en gång, i verkliga livet. Som Malin, Leia och Amanda, de är jättesnälla, påhittiga och roliga, och vi har nästan alltid något att prata om. Men om någon frågar om hur man känner dem så är det lite otroligt, via inernet. Men det är sant! Vi lärde känna varandra via en Harry Potter-hemsida och efter ett halvår träffades vi hemma hos mig, sov över, och nu känns det mer på riktigt! Sånt är helt otroligt :D



Sedan har jag barndomsvänner, som känner mig utan och innantill och de är förstås underbara. Jag klarar mig inte utan dem, och de hjälper mig när jag behöver det.

Så därför är jag otroligt glad över att begreppet vänner finns.

Hemma och sjuk, men jag lider inte!

Glass!

Idag är ännu en dag som jag måste tillbringa hemma, ensam (eller ja, inte så ensam då min mamma är för hon jobbar kväll) men ändå. Jag har inte varit i skolan sedan i fredags och saknar den rätt rejält. Fast å andra sidan har jag mycket jag kan fördriva tiden med här hemma också. Som till exempel läsa ut Harry Potter and the chamber of secrets, se på Avatar-the last airbender, och se på de gamla Disney-filmerna vi har uppradade i vardagsrummet. Jag väljer att äta glass och skapa en blogg. Plus att vara inne på SH, såklart, fast det är något jag mera ser som naturligt, till skillnad från Kaktus Citron-sorbet till frukost. Men jag är inte hungrig och sedan så lindrar glassen i min uppsvullna hals. Sedan så har jag fått en ny favoritsmak på glass, en bland många visserligen, men ändå!
De närmsta minutrarna ska jag tillbringa med att spela HP-quiz tillsammans med Monki/Malin, min goda vän på SH. Egentligen borde jag nog inte säga så, men det är superskönt att hon också är sjuk!

Man ska ju alltid försöka

Jag har gjort ett försök innan till att blogga, men det gick inget vidare då jag bara skrev ett inlägg innan jag gav upp. Men när det nu annonseras på SH om att blogga, så kände jag: varför inte? Jag gillar ju att skriva, och ibland behöver jag bara skriva av mig. Så då kanske en blogg skulle kunna vara ett bra medel, för det är så segt att skriva förhand! Usch usch. Nåja, i alla fall så får jag väl vara nöjd med första inlägget kan man tycka. Man kan ju alltid försöka skriva ett till.