Vänner är det bästa man har

Vänner är egentligen ett ganska konstigt begrepp, i alla fall för mig.



De jag träffar varje dag i skolan, hälsar på, pratar med (inte överdrivet mycket) och bara känner på ytan är kompisar. Jag stör mig på dem, i alla fall en del, och tja, i vissa fall tycker jag inte ens särskilt mycket om dem. Men det är ju kompisar. Vänner, det är sådana man kan prata om allt med, bråka med och sedan skratta åt hur fåniga man var, och defenetivt ha roligt med. Som tur är, så har jag väldigt många sådana. Även om jag bara träffat en del en gång, i verkliga livet. Som Malin, Leia och Amanda, de är jättesnälla, påhittiga och roliga, och vi har nästan alltid något att prata om. Men om någon frågar om hur man känner dem så är det lite otroligt, via inernet. Men det är sant! Vi lärde känna varandra via en Harry Potter-hemsida och efter ett halvår träffades vi hemma hos mig, sov över, och nu känns det mer på riktigt! Sånt är helt otroligt :D



Sedan har jag barndomsvänner, som känner mig utan och innantill och de är förstås underbara. Jag klarar mig inte utan dem, och de hjälper mig när jag behöver det.

Så därför är jag otroligt glad över att begreppet vänner finns.